Carlgren och Marton del 3 inlägg 2

Carlgren och Marton framhåller i sin bok att det är viktigt att både lära sig fakta genom böcker och sedan även lära sig hur det går till i praktiken. Jag håller helt med om att man inte bara ska lära sig teoretiskt i skolan utan även praktiskt. Vissa elever har lättare för det teoretiska medan andra har lättare för det praktiska. Hur skulle det vara om de som läser till tex snickare inte fick utöva sina kunskaper praktiskt? Tänk att i tre år utbilda sig till snickare och sen först när man kommer ut i arbetslivet få testa på hur det verkligen är att bygga ett hus. Hur mycket hade den utbildningen gett egentligen?

Jag tror det är minst lika viktigt som lärare att läsa mycket praktiskt för att sedan lättare kunna utöva kunskaperna när utbildningen är klar. Det hjälper inte att man vet hur en grupp fungerar om man inte fått testa på det i verkligheten. För oftast blir det inte som det står i böckerna att det ska bli eller gruppen kanske helt enkelt inte reagerar som det stod i böckerna att den skulle reagera.
Det sägs att man inte kan "kalla" sig för lärare förrän man har jobbat i ca 10 år och det kan ligga något i det.

Poängen med det här är att jag tycker man borde införa mer praktiskt arbete i skolan. Det tror jag skulle motivera fler elever att jobba och kanske till och med kan få de "skoltrötta" eleverna att komma igång igen och tycka skolan är rolig ibland. Eller vad tror ni?

Carlgren och Marton del 3 inlägg 1

Är det verkligen så att man föds till att bli lärare? Eller kan man lära sig att bli en bra lärare? Detta är väldigt intressant tycker jag. Eftersom läraryrket enligt mig är ett av det viktigaste yrkena är det konstigt att allmänheten har en sådan syn på just detta. Spelar det någon roll hur mycket fakta kunskaper jag har inom mitt ämne om jag inte kan lära ut det till eleverna? Jag tycker att den viktigaste egenskapen hos en bra lärare är att hon/han kan lära ut så att alla förstår. 

Jag hade en lärare på gymnasiet som inte kunde lära ut sitt ämne så att vi elever förstod vad han/hon menade. Bad man om hjälp kom läraren fram och sa svaret och sen gick han/hon vidare till nästa elev. Läraren hade enorma kunskaper inom sitt ämne, men det hjälper ju inte om han/hon inte kan lära ut. Eftersom vi elever inte förstod vad läraren menade klarade vi heller inte av proven och mer än  hälften fick underkänt.

Vissa har väldigt lätt för att lära ut medan andra har svårare. Kan man verkligen lära sig "lära ut" eller är det något man har naturligt? 

Detta är en intressant tanke att fundera vidare på tycker jag.

Carlgren och Marton del 2 inlägg 2

Varför har vissa så svårt med "matte"?

Jag fastnade för det som Dagmar Neuman skrev om varför en del har så svårt för "matte". Varför det fängslade mig så mycket är nog för att jag jämför det med det elever jag hade när jag jobbade på högstadiet. Där var det så att de svaga eleverna tyckte att "matte" va tråkigt och meningslöst. Har det alltid varit tråkigt i den elevens ögon eller har det hänt nåt på vägen ju äldre eleven blev? Vad i så fall är det som gått fel?

Jag tror att många lärare är för inrutade på att det bara är att jobba i boken som leder till den bästa kunskapen, men så tror inte jag. Jag tror det är väldigt viktigt att få med alla elever så det inte tappar motivationen. Varför inte göra något roligt med mattlektionerna istället? 

På högstadiet där jag jobbade använde vi oss mycket av olika spel både "vanliga" och dataspel främst för de svaga eleverna, men självklar var spelen för alla. Detta gjorde att till och med de elever som tyckte matte var tråkigt fick en annan uppfattning när det fick lära sig matte på annat sätt. Jag tror det är väldigt viktigt som lärare att använda många olika undervisningsformer för att få med alla elever och göra lektionerna så roliga och lärorika som möjligt. 

För mig har matte alltid varit roligt och jag älskade att sitta och jobba i böckerna som liten. Det bästa jag visste var att få ett problem som jag sedan skulle hitta en lösning på. Ju äldre jag blev ju roligare tyckte jag att matte var, men självklart förstår jag att alla inte känner så. Vissa "ger upp" när de inte förstår och säger då att matte är tråkigt. Men är det verkligen så att just matte är tråkigt eller ligger det i att eleven inte förstår?

Det är då viktigt som lärare att inte tappa dessa elever utan hitta på andra former som gör att de får glädjen tillbaka.  För att matte ska vara roligt måste man förstå vad den går ut på och det är där lärarna ibland tappar eleverna tror jag.

Använd fantasin och gör matte till något roligt istället, det tror jag man tjänar på i längden. För varken man vill det eller ej så behövs matte i det vardagliga livet! 

Carlgren och Marton del 2 inlägg 1

"Konsten att lära alla allt"


När jag läste den meningen började jag fundera en del. Är det verkligen så att man ska lära alla allt? Eller kan vissa få hoppa över för att hinna med de andra i klassen? Om inte, hur gör man då som lärare för att alla ska lära sig allt i sin egna takt?

Jag jobbade i tre år som personlig assistent åt en elev på högstadiet och där fick jag verkligen erfara att alla kanske inte kan eller hinner lära sig allt. Vissa har svårare och andra har lättare för sig i skolan. Ska då de svaga eleverna verkligen behöva lära sig allt? Räcker det inte med att de får den kunskap som krävs för att de ska klara av skolan?

Med den eleven jag jobbade med var det viktigast att han/hon hann med "de viktigaste" uppgifterna och lärde sig dem istället för att han/hon skulle hinna med alla och lära sig en liten del av allt. Det tyckte vi i arbetslaget fungerade så bra för honom/henne så fler elever fick testa på den metoden. Det relaterade till att fler hann med uppgifterna och lärde sig mer eftersom provresultaten blev bättre i hela klassen. Därför menar jag att det kanske inte alltid är så bra att alla verkligen lär sig allt utan det är bättre att kunna mer av få saker än lite av allt!

Test

Hej!